Introduktion
Karl XII. En hjältekung? Ännu en oansvarig kung? Eller kanske en helt vanlig människa med både goda som onda egenskaper?

Vilken av de här bilderna av kungen som levde mellan 1682-1718 som egentligen stämmer är svårt att säga då om man tittar på olika källor angående honom ur ett källkritisk perspektiv kommer att märka att flertal kategorier kommer att påpeka att källan är opålitlig.

Eftersom han levde för så pass länge sedan är det svårt att kriteriet för tid uppfylls då det som är nära i tid mer kan kategoriseras som kvarlevor som behövs analyseras för att kunna dra vetenskapliga slutsatser om en händelse.

Något ytterligare som många källor som skriver om kung Karl fallerar på är tendensen. Detta beror på att det finns olika historiebruk och många sätt att vinkla historien för att gynna sitt egna motiv vilket gör att trovärdigheten hos många källor angående historia är ganska låg.

Det finns självklart källor som skriver så objektivt som möjligt då de använder sig av ett vetenskapligt historiebruk men då bilden av Karl XII är så pass kluven tyder det på olika tolkningar som säkerligen uppkommit då en viss bild av Karl XII är gynnsam.

Utdrag
År 1809 förlorade Sverige Finland till Ryssland och mindre än 10 år senare skriver Tégner sin dikt. Karl XII har ofta använts som symbol för nationalism och detta passade in på ett samhälle som just förlorat.

Tégners användning av Karl XII kan nästan kopplas till icke-bruk av historia då hans förlust i Poltava mot Ryssland döljs av hjältearttibuten.

Fryxell däremot skildrar en annan bild av Karl XII som ännu inte nämnts. Den egocentriske och krigsgalna kungen som svek sitt land på både hemma och bortaplan och som dessutom var den primära anledningen till att stormaktstiden nådde sitt slut.

När Fryxell argumenterar använder han sig av fakta som de flesta källor har sammanfallande information om när det kommer till Karls handlingar.

Dock är slutsatsen han drar personlig vilket gör att pålitligheten sjunker. Fryxell är känd för att han ansåg att adelns handlingar ofta misstolkats då han hävdar att de var emot kungamaktens envälde och därmed inte endast handlade utifrån sitt egna egenintresse.

Då han verkar favorisera adeln jämfört med kungamakten kan även det han skrev om klassas som tendentiöst.

Vi närmar oss nu vår tid även om vi inte riktigt är där än. Under 1900-talet har vi Strindberg och Lindegren som båda hade lite splittrade syner på kung Karl.