Introduktion
Det svenska språket har genom tiden förändrats mycket, allt ifrån både tal till skrift.

Det som är mest intressant är hur det svenska språket ändrats och formats skriftligt.

En text som är skriven på svenska ifrån 1300 -talet och en text ifrån 2000 -talet ser helt olika ut, men ändå är det samma språk.

Hur kommer det sig och hur har det svenska skriftspråket förändrats genom historien?

Utdrag
Under vikingatiden (800-1225-talet) kan man först urskilja svenska som ett eget språk.

Då runstenarna vittnar om ett tidigt skriftspråk. Denna tid kallas för runsvensk tid eftersom runor var den skrift man använde.

Efter runsvensk tid kom den klassiska fornsvenskan. Omkring år 1225 så ersattes runskrifterna utav latin.

Bokstäver så som æ och ø ersattes utav ä och ö, senare under äldre nysvensk tid (1526-1732-talet) så infördes bokstaven å.

Det är alltså ifrån den nysvenska tiden som vi har fått bokstäver som vi fortfarande använder i dagens samhälle.

Under hela medeltiden (1000-1500-talet) var tyskan en stor bidragande del till det svenska språket.

Störst påverkan hade det tyska språket framförallt på det svenska ordförrådet.

Tyskan hade stor inverkan på det svenska språket ända in på 1900-talet. Efter andra världskriget gjorde engelskan entre med sina många låneord.

Däremellan gjorde både latin och franskan nedslag i det svenska skriftspråket.

Franskan då mest som ett språk som ”de lärda” använde sig utav. Latinet var mest kyrkans språk.

År 1526 så kom den första bibelöversättningen från latin till svenska, detta satte punkt för latin som ett religiöst språk.

Även idag så har vi fortfarande kvar många ord ifrån tyskan men även ifrån engelskan, exempel på detta är handla, belopp och anhörig.

Dessa tre ord kommer ifrån tyskan och infördes omkring 1300-talet då Hansaförbundet bildades i Sverige och tyska köpmän och hantverkare kom till Sverige.