Introduktion
Laborationens syfte är att kunna räkna ut vattnets specifika värmekapacitet med det materiel som finns fördelat.
Samtidigt ämnade laborationen på att träna mätteknik, experimentell metodik inom fysik samt förankra begreppet specifik värmekapacitet.
Innehållsförteckning
Författare:
Medlaborant:
Handledare:
Sammanfattning
Inledning
Utförande
Resultat
Försök Nummer Ett:
Försök Nummer TVå:
Graf Till Dessa Värden:
Källförteckning
Diskussion
Utdrag
Resultatet av laborationen, det vill säga uträkningen av den specifika värmekapaciteten gick till på följande sätt.
Effekten som fanns inom doppvärmaren och som tillfördes i vattnet beräknades. För att beräkna denna effekt så behövde strömmen och spänningen räknas ut.
Värdet på spänningen var känd sedan tidigare. Likaså resistansen som uppmättes i början av laborationen.
Massan på termosen räknades ut genom att lägga den på en våg och ta resultatet. Detta gjorde att laborationen kunde fortgås på grund av att massans värde var känt.
Efter att dessa värden var uppräknade så beräknades strömmen av resistansen och spänningen. När strömmen sedan blev känd beräknades effekten, genom att multiplicera strömmen med spänningen.
För att mäta ut den totala energin så multiplicerades effekten med tiden. Efter detta fanns alla värden som behövdes för att räkna ut den specifika värmekapaciteten.
Formeln P*t=c*m*delta-T ställdes upp och om för att kunna beräkna c istället. Formeln i slutet av resultatet var känd sedan tidigare. Eftersom tidsstorheten t fanns i båda leden så tog dessa två ut varandra.
Det som blev kvar i slutet var P=m*k. K var koefficienten av tabellen som också kunde fås fram genom att dividera temperaturskillnaden med tidsskillnaden. Koefficienten dividerades med 1 för att få ut korrekt resultat.
---
Resultatet som vi fick skiljer sig markant ifrån det teoretiska värdet på vattnets specifika värmekapacitet.
I denna laboration blev värdet markant högre på vattnets specifika värmekapacitet. Detta betyder att det har skett en del felkällor.
Den första felkällan som går att få fram är termometern.
Eftersom det var ett relativt stressigt moment att mäta temperaturen i trettiosekunders-intervall så kan det ha varit möjligt att man mätt ett annat utslag än vad som egentligen varit, detta eftersom temperaturen kontrolleras för snabbt vilket kan ha lett till en felmätning i grafen. En annan felkälla är att mycket energi i termosen förlorades till omgivningen.
Lämna ett svar