Innehållsförteckning
Vad Innebär äLdres Ensamhet?
Varför äR äLdres Ensamhet Ett Socialt Problem?
Insatser För Att Minska äLdres Ensamhet
Källförteckning

Utdrag
En avhandling gjord av Ingrid Djukanovic, doktor i vårdvetenskap, visar att över en fjärdedel av äldre människor i samhället känner sig ensamma och tio procent uppvisar depressiva symtom.

Ensamhet är en av de vanligaste orsakerna till försämrad livskvalitet hos äldre människor mellan 65-80 år.1

Pensioneringen är en betydande livshändelse som för vissa äldre kan innebära ett nytt lugnt liv, medan andra äldre uppfattar pensioneringen som en förlust av arbetsuppgifter och arbetskamrater.

Detta kan leda till en minskad självkänsla och i värsta fall en djup nedstämdhet.2. När människor blir äldre minskar det sociala deltagandet, vilket i sin tur leder till ensamhet.

Att det sociala deltagandet minskar kan bero på flera olika faktorer, till exempel att ens rörlighet och fysiska ork minska eller att ens vänner, bekanta och partner blir sjuka och avlider.3.

En annan orsak kan vara att man som pensionär slutar arbeta och då går miste om det sociala nätverket på arbetsplatsen.4

I en intervjustudie gjord av Lena Dahlberg följde hon nära 600 äldre personer under loppet av sju års tid.

Dessa personer har besvarat frågor om sin livssituation samt om de känt/känner sig besvärade av ensamhet.

Intervjustudien gjordes i syfte att identifiera olika riskfaktorer för ofrivillig ensamhet. Resultaten av studien visade att utbildningsnivå inte har någon vidare effekt på ensamhet, den varken skyddar eller ökar risken för ensamhet.

Svårigheter att röra sig hos äldre innebar en viss ökad risk för ensamhetskänslor medan depression ger nära en trefaldig riskökning för att känna sig ensam.

Den viktigaste riskfaktorn enligt intervjustudien var dock en nylig förlust av sin livskamrat. I studien var det fler kvinnor än men som beskrev ensamhetskänslor, och detta på grund av att fler kvinnor hade förlorat sin partner under perioden studien genomförts.5.

Ensamhet beskrivs historiskt utgöra ett hot eftersom människan från början är ett flockdjur som är skapt till att leva i trygghet och gemenskap.

Att inte ha en flock stod i förbindelse med fara och risken att dö. Kroppen har ett biologiskt varningssystem som utvecklats som ett skydd för överlevnad och reaktion på hotfulla situationer, och detta system ska driva människan tillbaka till sin grupp.

Till denna dag finns detta system fortfarande och när människan utsätts för hot sätts det biologiska varningssystemet igång med akuta stressreaktioner för att förbereda kroppen för kamp eller flykt.6.