Innehållsförteckning
Riktiga historia texten:

Utdrag
Riktiga historia texten:
Gustav Vasa var en svensk kung som, precis som de flesta kungar, härstammade från adeln. Det var en absolut förutsättning för att bli kung på den tiden.

Hans far hette Erik Johansson (Vasa) och var både riddare och en framstående medlem av riksrådet. Både fadern och Gustav tillhörde en riksrådsfamilj med ursprung inom Vasaätten, vilket senare skulle bli känt och uppmärksammat av eftervärlden.

[Byt Bild]
Året 1520 kom Kristian II till Stockholm, och i en gest av försoning arrangerade han en storslagen kröningsfest där gästlistan dominerades av den svenska adeln.

Det som började som en fest blev emellertid inledningen på det tragiska händelseförlopp som kom att kallas för Stockholms blodbad. Under detta grymma tillfälle mördades en betydande del av den svenska adeln, inklusive Gustav Vasas far.

Gustav tvingades fly för sitt liv och sökte sin fristad i Dalarna. Det var i Dalarna som han samlade en grupp beslutsamma män som skulle hjälpa honom att störta Kristian från tronen. Stockholms blodbad utgjorde en mörk och svår period i Gustav Vasas liv, men det var också den starkaste drivkraften bakom hans kämpande för att erövra makten i Sverige.

[Byt Bild]
Vid 27 års ålder kröntes Gustav Vasa till kung den 6 juni 1523. Redan två år tidigare, år 1521, hade han blivit riksråd, följande i sin fars fotspår.

Det är därför Sverige firar sin nationaldag den 6 juni för att hedra detta historiska ögonblick.

Gustav Vasa betraktas som Sveriges landsfader och spelade en avgörande roll i etableringen av den svenska arvmonarkin och grundandet av den moderna nationalstaten Sverige.

Under sin tid som kung genomförde han omvälvande förändringar som påverkade landet mer än någon annan monark i hans era.

[Byt bild]
Gustav Vasa hade en negativ inställning till det politiska system som styrde Sverige innan hans tid.

Kristian II, en dansk kung som strävade efter att utöka sin enväldiga kontroll över Sverige, var något som Gustav Vasa starkt motsatte sig. Kristian II fruktade det mäktiga Hansan, den tyska handelsunionen, och var orolig för att dess ökande inflytande skulle bli överväldigande.