Introduktion
Kidnappningen av uppsalastudenten år 2011, som hade sin början i Linköping, blev och är fortfarande ett uppmärksammat brott, just för de annorlunda omständigheterna runt kidnappningen.

Bortrövandet genomfördes av Parastou Namdar, en 23-årig psykologstudent; Elias Vecalius, 26-årig läkarstudent; och Magnus Dahlskog, 26-årig brevbärare och student.

De planerade noggrant för kidnappningen av Alexander Åhman, som hade rika släktingar inom fastighetsbranschen och var son till miljonärer.

De hyrde en skåpbil och höll honom fången i källaren på en övergiven skola belägen i norrland.

Planen var att begära en lösensumma för Alexander, men när Alexanders vänner började ana oråd inledde de en egen efterforskning för att hitta sin vän. Slutligen kommer polisen och räddar Alexander.

Utdrag
Pastrou är däremot mer hemlighetsfull och därför svår att analysera. Hon stämmer delvis in på bilden BRÅ ger av en gärningsman för misshandel bortsett från att hon är kvinna, vilket är ovanligt inom våldsbrott.

Hon har inte gjort några uttalanden eller kommentarer angående fallet, och det finns knappt någon information om henne att hitta.

Hon verkar ha liknande bakgrund och värderingar som Elias med tanke på sitt val av utbildning, vilket skulle kunna förklara deras kärleksrelation.

Alexander säger enligt Nyheter24 (2012) att “Det sista jag ville tro var att kvinnan var inblandad”, vilket visar på att hon offrade en till synes nära relation och svek någon som ville henne väl för att kunna uppnå status och makt.

Enligt samma källa har hon även gjort sexuella närmanden mot Alexander. Om dessa var genuina eller inte är en fråga vi inte kan få svar på.

Om man jämför strainteorin med teorin om självkontroll samt de bisociala teorierna (i texten endast benämnt som selektivitetsteorier) tycker jag att strainteorin förklarar detta fall bäst.

Jag tycker att Strainteorin ger en mer komplett bild av varför Elias agerade som han gjorde, dessutom på ett rimligt sätt.

Teorin förklarar inte bara vad som drev dem, utan också vad de ville uppnå med brottet, medans de selektiva teorierna bara förklarar varför individen hamnar på en kriminell bana.

Strainteorin förklarade hans spelmissbruk, hans olagliga försäljning av cyklar, påbörjandet av läkarstudier och även avhoppet från dem.

Teorin förklarar varför en läkarstudent och en psykologstudent, båda bra i skolan och troligen en ganska bra bakgrund, skulle sätta sina lovande framtidsplaner på spel för en tveksam kidnappning som annars låter obegripligt.

Vad selektivitetsteorierna inte tar upp är varför en person med bra bakgrund och lovande framtidsplaner skulle göra något sådant.

Den riktar in sig på den typiska brottslingen, men när vi har brottslingar som skiljer sig från det generella blir det svårt att förhålla sig till teorin.

Strain ligger i linje med vårt biologiska tänkande vilket i mina öron får den att låta rimligare, den tar hänsyn till att människor har ett inbyggt tänk där vi automatiskt höjer en person med materiellt välstånd och att vi sedan urminnes tider tycker att det är eftersträvansvärt.

Detta förklarar också vårt ständiga driv efter att bli sedda, göra skillnad och bli kända även om driften är starkare hos vissa än hos andra.

Däremot kan man tycka att Strainteorin riktar in sig mycket på det materiella, vilket jag ibland tror kan vara en för enkel förklaring.

Jag kan tänka mig att alla brott kan ha att göra med kulturella mål som inte är uppfyllda, men jag tror också att det kan bero på mer komplexa aspekter som till exempel hämnd som blir svårare att förklara med Strain.

Strain utgår också från att människor alltid handlar själviskt utifrån ett någorlunda rationellt tänkande och ett syfte.

Det vill säga, att om ett kulturellt mål inte är uppfyllt kommer individen att vilja uppfylla detta på något sätt, i värsta fall utan institutionaliserade medel.

Däremot har inte alla brott ett så tydligt motiv, vissa brott är rent av självdestruktiva där det inte finns någon synlig kulturell vinning.

Där har Strain inte en förklaring på varför brottet begås om det inte finns någon personlig vinning i det.

Däremot finns det en skillnad i den upplevda personliga vinningen och den faktiska vinningen, som inte alltid behöver stämma överens.

En person kan tänka på ett sätt som gör att den tror att den kommer att uppfylla ett kulturellt mål, även fast så inte blir fallet i slutändan. Det kan vara en individuell fråga.