Introduktion
Det värsta exemplet på Europas grymma behandling av Afrika är den fria staten Kongo. Kongo är en rik region men stormakterna har grälat.

Den makthungriga kung Leopold II av Belgien lyckades övertala de stora makterna att om han kunde hantera Kongo som en "fristad".

Under detta skydd absorberade Leopold systematiskt områden med värdefulla resurser, först elfenben och sedan gummi.

Leopold ville tjäna mer pengar och elfenben var en av lösningarna då användes elfenben till för bl biljardbollar och pianotangenter men råvaran som ger chans att tjäna mycket pengar är naturgummi.

Det användes till cykeldäck, regnkläder och slangar. I kongo växte mycket av gummi och priset var bra. De viktiga förutsättningar för koloniseringen av kongo var att det var vapenteknologi och nya mediciner hade uppkommit mot de tropiska sjukdomarna.

När det gäller transporteringen så uppbyggdes ångbåten samt järnvägar. Nästan allt som afrikanerna byggde under medeltiden förstördes av slavhandlarna och slavhandlarna förstördes så småningom helt.

Detta hände för att kungen av Belgien Leopold ville skapa sin egen koloni på 1900-talet. Redan på 1880-talet har människor sett flera saker, till exempel sammankallade den tyska förbundskanslern Bismarck hade ett möte med stormakter i Berlin för att skapa ordning i länder som erövrade Afrika.

Och hur exakt påverkades Kongo och varför påverkades imperialismen. Afrika, särskilt Kongo, påverkas av politik, ekonomi och ideologi och såväl som ideella skäl men den ytterligare anledningen till koloniseringen av Kongo är idiotens ideologiska orsak.

Utdrag
Under denna tiden uppkom den franska kolonialismen och den belgiska koloniseringen i början av det tjugonde århundradet i Kongo.

Detta gav upphov till ångest i Kongo och som fortfarande är oroad idag. Dessutom delades kontinenten i sekteriska och etniska grupper med tanken att säkerställa krig.

Krig och konflikt innebar att gruppidentiteten för många människor i Kongo var knuten till deras ras och inte för deras nationalitet.

Därtill många milisgrupper organisationer är organiserade efter ras såsom Hutu eller Tutsi. När det gäller fattigdomen igen så har det förvärrat folkets missnöje, men också ökat möjligheten att rekrytera beväpnade miliser. Ett av huvudproblemen är att det inte fanns något straff för gärningsmän.