Introduktion
Aldrig tidigare har det varit så viktigt med jämställdhet som det är idag.

Det innebär också en rad olika åsikter och förslag om hur vi ska lösa problemet med ett samhälle som idag inte är jämställt mellan könen.

Idag har vi vissa yrken där män eller kvinnor är överrepresenterade.

Som ett förslag till lösning på problemet finns kvoteringar, vilket innebär att antalet platser på exempelvis en arbetsplats är reserverade för till exempel män respektive kvinnor.

Men är denna särbehandling ett framsteg eller snarare ett bakslag för vår jämställdhet?

Min mening är att kvotering är en särbehandling som inte kommer att gynna jämställdheten.

Utdrag
Vi lever idag i ett mansdominerat samhälle där kvinnorna ofta får stå tillbaka för mannen, något som levt kvar i hundratals år i Sverige.

Till kvinnornas del skulle det därför kunna vara bra att det finns reserverade platser för dem i alla yrken, eftersom att med en egen inkomst blir hon mer oberoende av mannen och kan leva ett självständigt liv.

På så sätt skulle de fattiga kvinnorna som har det sämst i samhället få det bättre. Hon tvingas inte vara hemma och ta hand om barnen, och hon kan få mat på bordet varje dag.

De som har det sämst i vårt samhälle kan vara de kvinnor som är normbrytande och inte vill ha ett av dem yrken som kvinnor oftast söker sig till.

För dessa kvinnor är det svårt att få en anställning inom de mansdominerade yrkena, och skulle därför löpa en fördel av att kvoteringarna eftersom att det skulle ge dem en riktig chans till de yrken de finner attraktiva.

Frågan man då kan ställa sig är, vilka har det sämst? De kvinnor som har fastnat i sin könsroll eller de kvinnor som lyckats bryta sig fria från den?

I mina öron låter det som att den sistnämnda kategorin har en sådan personlig styrka att de i själva verket inte behöver kvoteringar för att kunna ta sig in på en mansdominerad arbetsplats.

Därför är fördelen för dem inte i proportion för den lycka avsaknaden av kvoteringar skulle åstadkomma för de kvinnor som fastnat i sin könsroll.

Detta leder mig in på begreppet utilitarism, vilket i detta fall innebär att den totala lyckan skulle öka om inte kvoteringar fanns.

Däremot innebär kvoteringar också att män får fler platser i kvinnodominerade yrken, där kvinnor vanligtvis har lättare att ta sig in.

Vad som kännetecknar yrken som kvinnor tenderar att dra sig till, är att de kräver empati/planering och inte är speciellt fysiskt ansträngande.

Yrken män tenderar att ha lättare för innebär ofta fysisk ansträngning och är mer praktiska i sin natur.

Detta är, grovt generaliserat, egenskaper evolutionen har gett respektive kön en viss fallenhet för eftersom att det varit fördelaktigt för människors överlevnad.

Kvoteringar skulle då istället kunna försvåra för kvinnans anställning, eftersom att hon inte har lika lätt att uppnå den fysiska styrka som många praktiska arbeten kräver.

Detta är hinder som vi inte kan rå för, de ligger i vår natur.