Introduktion
Under historiens gång har kroppsutsmyckning varit en praktik som spänner över olika kulturer och kön. Ursprungligen användes kroppsmålning av män, som i sina jakt- och krigsföretag utförde det för att kamouflera sig och undvika att synas av främmande grupper.
Likaså har kroppsutsmyckning varit djupt rotad i mäns liv, exempelvis med kamouflage för att smälta in i omgivningen.
I urfolkets stammar var det traditionellt för män att täcka hela kroppen med ockra som en del av deras kulturella uttryck.
Användningen av smink har varierat över tid och kön. Genom historien har både män och kvinnor använt smink i lika stor utsträckning. Det var först under senare delen av 1900-talet som det blev mindre vanligt för män att använda smink.
Utdrag
Vid början av 1900-talet var smink inte något som europeiska människor särskilt omfamnade. Det var inte heller ett skäl att etablera skönhetssalonger.
Endast teaterfolk var de som fortfarande förlitade sig på smink, och dessa var också bland de få som vågade bära smink även bortom scenen.
Dessa teateraktörer var de få som vågade bära smink även utanför teaterns värld. Men med tiden började allmänheten så smått ta efter dessa trendsetters, främst bland de prostituerade. Successivt började dock societetskvinnor också utforska konsten att sminka sitt ansikte.
Den ryska baletten turnerade runt Europa med Shéhérezade, och denna turné resulterade i en ökad efterfrågan på kohl och ögonskugga över hela kontinenten. Trots detta var det enbart i Frankrike som kvinnor redan 1914 öppet omfamnade smink.
I Sverige var det fortfarande få som tog till sig sminkning. Visst fanns det mindre produktioner, men främst var det de som främst tillverkade tvålar och parfymer som hade en begränsad makeup-kollektion. På 1920-talet nådde dock sminkhysterin betydligt högre nivåer.
För kvinnor som ville göra sig gällande på arbetsmarknaden var smink ett måste. De blev särskilt inspirerade av stumfilmstjärnorna, som var på modet under denna tidsperiod då filmerna var svartvita och ansikten behövde framhävas starkt.
Europeiska människor blev alltmer inspirerade av det forntida Egyptens skönhetsideal, och intresset intensifierades när Tutankhamuns grav öppnades 1922. Inte bara smink, utan även kläder, möbler och smycken skulle ha influenser från denna forntida kultur.
I Paris 1922 omfamnade nästan alla sminkning, medan London 1924 åter blev inspirerat av renässansen. Både kvinnor från olika samhällsklasser bar vitt ansikte, röda kinder och en kraftigt rödmålad mun.
I Sverige under 1920- och 1930-talen var det huvudsakligen prostituerade eller kvinnor med färg som vågade använda smink. Läppstiftens färger var kanske lockande, men det var utmanande att applicera dem jämnt på läpparna.
Lämna ett svar