Introduktion
De senaste lektionerna har vi diskuterat meningen med livet. Det verkar vara en klassisk fråga att börja en filosofikurs, vi har alla funderat på det.

Vi letar efter ett svar, men filosofin har inget svar, människor ger olika svar, samma person kan ge olika svar.

Utdrag
En teori vi diskuterade är "hedonism", som säger att huvudsyftet med livet är att uppnå lycka, att göra saker som gör oss lyckliga osv.

Det är ett ganska klassiskt svar om du frågar mig, men tänk efter, jag håller inte med. Först och främst är definitionen av lycka ganska diffus, vad är lycka?

När du går in på "synonymer.se" dyker det upp ord som "glädje", "framgång", "tillfredsställelse" och de motsatta orden är "olycklig", "otur", "olycka".

Jag tror att meningen med livet inte är att bara uppleva de första orden, och jag tror inte ens det är möjligt.

Livet är inte en "dans med rosor" som man brukar säga, det är som en "berg-och dalbana" eller: Man upplever lycka, men också olycka.

Om vi känner oss lyckliga varje dag, kan vi uppskatta de dagarna så mycket? Eller kanske behövs sämre dagar?

Denna tror jag att vi inte lyckas med. Tanken är inte att varje dag ska vara bra eller att du alltid ska lyckas med det du gör.

Om du undrar om syftet med livet är att prova nya saker, att våga experimentera, att inte hålla igen och därför misslyckas.

Om vi aldrig misslyckas beror det förmodligen på att vi aldrig provar något nytt, och då håller vi tillbaka. Detta leder mig till min teori om "livets syfte".

Som sagt, jag tycker att vi borde börja fråga oss själva vad meningen med "levande" är snarare än "med livet".

Jag fortsätter, jag tror att det handlar om att ge mening till livet, eller att hitta och skapa något som får dig att leva.

När Hasse Alfredsson spelar pastor Jansson sa han en gång "Livet är som en säck. Tomt och tomt om man inte fyller det med något". Därför passar "Using Full Potential" enligt mig bra där.

För att nå din fulla potential som individ måste du arbeta hårt, misslyckas, försöka igen, misslyckas och lyckas.