Introduktion
Om någon frågar dig “Vart får människan kunskap ifrån?” så svarar du troligtvis med “från skolan”, “från nyheterna”, “från böcker” eller liknande.

Svaret har dock varit mer komplext än så för filosofer genom tiderna.

Epistemologi, det vill säga kunskapsteori, är läran om vad man säkert kan veta och hur man når denna kunskap.

Intresset för dessa frågor väcktes redan under den grekiska antiken men tog sedan fart under 1600-talet.

Två moderna filosofiska riktningar inom ämnet är rationalismen (lat. ratio=förnuft) med René Descartes i en central roll och empirismen (lat. empeiria=erfarenhet) med John Locke i motsvarande roll, vilket denna uppsats kommer att förklara samt jämföra. Hur får människan kunskap utifrån vad empiristen Locke och rationalisten Descartes menar?

Utdrag
I motsats till empirismen står läran om rationalismen, där fransmannen René Descartes presenterade fram många centrala idéer.

Enligt rationalismen är det vårt förnuft och resonemang som är vägen till kunskap.

Descartes menade att de befintliga filosofiska teorierna gick emot varandra och att det inte fanns någon sanning utan tvivel som man kunde basera filosofin på.

Utan en grund som man helt och hållet var säker på så kunde man inte utveckla sitt filosofiska tänkande.

Detta kan jämföras med att vi idag kan lösa komplexa tal inom matematiken då vi alla är överens om grunderna, som att 1+1=2.

Lockes teori om sinnen kunde man tvivla på, vilket kan bevisas med exempelvis optiska illusioner och synvillor.

Descartes försökte därför att tvivla på allt möjligt, för att till slut finna något som man inte kan