Utdrag
Fenomenologin är en filosofisk inriktning som utvecklades av Edmund Husserl och Martin Heidegger under mellankrigstiden.

Huvudsyftet för denna filosofi bestod i att utreda, besvara och klargöra frågan gällande medvetandets betydelse, innebörd, “existens” samt dess förhållande till verkligheten, existensen och den egna individens karaktär, val, “beteende” och tankar.

Heideggers livssyn kan sägas varit något pessimistisk, på så vis att “verkligheten” och “existensen” beskrivs som en hemsk, fruktansvärd, svårbegriplig plats i vilken människan “kastats in i” och följaktligen “tvingats uthärda” med den ständiga medvetenheten om döden som dess slutmål.

Å andra sidan menar Heidegger att denna insikt om dödens oundviklighet kan fungera “frigörande” genom att “alstra” upplevelsen av att livet tillhör den egna individen och således dennes egna självständighet vilket på så vis skapar utrymme för den “individuella kärnan” att lysa igenom och möjliggöra egna, fria, självständiga, individuella val som därigenom, enligt Heideggers filosofi, ger individen “självbestämmanderätt” och, i undertext, frihet över livet och existensen.

Därigenom undviks således att de rådande normerna, nämligen “das man”, fungerar som utgångspunkt för den individuella tanken, valet, beteendet samt följaktligen det individuella livet, självständigheten, friheten och existensen.

Vidare menar Heidegger att många människor lever med “siktet inställt på framtiden”, nämligen med framtida målsättningar och “eftersträvade tillstånd” som ledstjärna vilken således också genomsyrar den existens som faktiskt föreligger just då och därmed “negligerar” denna, vilket enligt Heidegger blir till en slags livslögn då det enda som “avlöser” livet, enligt Heidegger, är döden.

Med tanke på Heideggers tanke om att insikten om dödens oundviklighet kan frambringa en känsla av “individuell makt och frihet” och således fungera “frigörande”, skulle det kunna antas att medvetenheten om döden och dess givna roll som ultimat “slutdestination” på så vis utgör utgångspunkten för och därmed reglerar livet och dess konstruerade milstolpar i form av de “slutdestinationer” som dessa, i form av exempelvis målsättningar, i vårt medvetande, faktiskt utgör.

På så vis skulle en tanke kunna vara att den enda strävan i livet, vilken således också är den enda determinerade, egentligen är döden eftersom denna präglar såväl existensens upplevda karaktär och tillstånd som livets gång på detta sätt.

Utifrån detta skulle det emellertid vara rimligt att anta att det således på samma sätt är determinerat att de aktuella allmängiltiga normerna fungerar som utslagsgivande för hur människan, vilket således också är determinerat, görs till och förblir “massprodukter”, som inackorderade i ett gemensamt, allmängiltigt system med syftet att använda en, utifrån medvetenheten om döden, bestämd framtid, bestämda målsättningar, beslut, val, tankar och beteenden som verktyg för att hantera denna resa fram till dödens bestämda roll som slutdestination genom skapandet av en falsifierad självständighet, självbestämmanderätt, frihet och medvetenhet om livet, existensen och döden.