Introduktion
Syftet med laborationen var att bestämma järnhalten i frukostflingor. Detta gjorde vi genom spektrofotometriska mätningar och beräkningar med hjälp av Beer-Lamberts lag: A= ε∙c∙l

Den beskriver hur ett ämnes förmåga att absorbera ljus, absorbansen, A, beror på koncentrationen av det absorberande ämnet, c, kyvettlängden, l, och den molära absorptionskoefficienten, ε.

Den senare är en konstant som beror på bland annat våglängd, lösningsmedel och temperatur. Beer-Lamberts lag säger att absorbansen är proportionell mot koncentrationen av det absorberande ämnet.

För att välja den mest lämpliga våglängden för metoden behöver man ta hänsyn till tre faktorer: känslighet, robusthet och selektivitet.

Känslighet är hur bra man kan skilja på två prover med olika koncentration. Bäst känslighet uppnås vid absorptionsmaximum, eftersom det då är störst skillnad i absorbans mellan två prover med olika koncentration.

Robusthet är hur stabil en metod är vid till exempel variationer i våglängden av ljuset. Högst robusthet uppnår man vid absorptionsmaximum där absorptionskurvan är flack, då det gör till att absorbansen inte varierar så mycket om våglängden skulle ändras.

Selektivitet är hur mycket av den uppmätta absorbansen som kommer från ämnet vi är intresserade av.

För att uppnå hög selektivitet, när vårt prov innehåller många olika ämnen som absorberar ljus, gäller det att välja en våglängd där ämnet vi vill studera står för så stor det som möjligt av den totala absorbansen.

Innehållsförteckning
Inledning
Experimentaldel
- Provberedning
- Absorbansmätningar
Resultat och beräkningar
Diskussion och felkällor
Slutsats

Utdrag
För att avgöra vilken våglängd som skulle användas mätte vi absorptionsspektra (350-900 nm) för 4 prover:

KSCN-lösning (1,5 M, 3,00 ml), ren provlösning (prov 1, 3,00 ml) och 2 kalibreringslösningar (20,0 och 100 µM, 2,00 ml) med tillsatt KSCN-lösning (1,00 ml).

För KSCN-lösningen användes MilliQ-vatten som blank och för de övriga 3 proverna användes 1 M HNO3.

Våglängden vi valt använde vi sedan vid absorbansmätningarna för att framställa en kalibreringskurva, med de 5 kalibreringslösningarna, och för att bestämma järnhalten i de 3 proverna från flinglösningen.

Alla 8 proverna (2,00 ml) blandade vi med KSCN-lösning (1,00 ml, 1,5 M) innan mätningarna.